VVDS – Västra Värmland och Dals skogsägarförening

1940-talet – Stormen över skogen

alice_aztek — Sat, 25 Apr 2026 21:00:00 +0000

1940-talet – Stormen över skogen

Under 1930-talet tog VVDS sina första steg. Vägen framåt var inte spikrak, men föreningen växte och arbetet tog form. När ett nytt decennium tog sin början förändrades förutsättningarna snabbt. 1940-talet skulle bli en orolig tid. Kriget i omvärlden påverkade både samhälle och skogsbruk, och även här hemma sattes både människor och organisationer på prov.

Vill du veta vad som hände innan?

Skogen höll ihop bygden

1940-talet var en omvälvande tid. Kriget kastade sin skugga över Europa och även i Värmland präglades vardagen av oro och osäkerhet. Människor sökte trygghet och gemenskap. De höll ihop och försökte stå stadigt när omvärlden gungade och ekonomin sattes under press.

När brännveden blev ett samhällsansvar

När 1940-talet tog sin början förändrades skogens betydelse. Kriget skapade en energikris och landet började likt första världskriget blicka mot skogen för värme och bränsle.

Redan innan kriget bröt ut hade frågan diskuterats. Våren 1938 lyfte de svenska skogsägarföreningarna vedens betydelse på statlig nivå och föreslog att brännved skulle lagerföras. Förslaget avfärdades men i takt med krigets eskalering blev behovet tydligare.

Den 1 april 1940 infördes avverkningsskyldighet och produktionsplikt i landet. Skogsägare blev därmed tvungna att bli aktiva medhjälpare i bränsleanskaffningen.

För att skapa ordning på marknaden infördes auktoriserade brännvedsuppköpare – bland dem skogsägarföreningar. VVDS införde handel med ved och blev auktoriserade uppköpare.

1941 – Föreningen stod stadigt i stormen

Under hösten 1940 stod föreningen utan affärsledare. Det dröjde till den 15 februari 1941 innan forstmästare Gunnar Kettisen anställdes i rollen. Han kom att arbeta hos föreningen i tre år.

Den 2 augusti 1941 hölls en större sammankomst på Widéns hotell i Årjäng. Axel Nilsson öppnade mötet där närmare hundra ombud samlades för att diskutera frågor kring den pågående krisen. Mötet saknade fast program. I stället ägnades kvällen åt öppna samtal om erfarenheter och problem från den svåra tid som rådde.

Samtalen blev långa. Männen bytte erfarenheter och många röster kom till tals. Men en uppfattning växte fram tydligare än de andra: föreningen behövde omorganiseras för att klara den tid man stod i.

Skogen skulle hålla landet varmt

Under mötet på Widéns hotell i Årjäng hölls endast ett föredrag den kvällen. Gunnar Kettisen redogjorde för kravet på ökad vedproduktion och dess konsekvenser för skogsägarna.

Han betonade att föreningen gjorde allt i sin makt för att hjälpa sina medlemmar att få rättvisa villkor och priser för avverkningen av brännved. Det innebar också att föreningen tog betydande ekonomiska risker och drog på sig stora skulder.

Avverkningen behövde ske i snabbare takt än vad återväxten kunde ge tillbaka. Trots detta uppmanade Kettisen till fortsatt arbete för att hjälpa landet genom krisen.

I denna svåra tid fick det inte råda brist på bränsle. Skogen skulle hålla landet varmt.

Rötterna stärktes

Den 16 oktober höll föreningen en extrastämma på Widéns hotell. Där fastställdes nya stadgar och stämman godkände beslutet att omorganisera föreningens verksamhet.

Förändringen innebar att medlemsavgiften avskaffades och ersattes av ett insatssystem. Medlemmarna kunde köpa andelar för 10 kronor styck, och upp till 100 andelar per person. Nya medlemmar betalade dessutom en inträdesavgift på 2 kronor.

Andelarna kunde betalas kontant eller genom avdrag vid virkesförsäljning, ett sätt att göra det möjligt för fler att delta. Insatserna skulle stärka föreningens ekonomi, samtidigt som vinsten i förlängningen återfördes till medlemmarna.

1942 – Tillväxt i motvind

När priserna sattes i Stockholm

Motvindarna fortsatte när staten 1942 ändrade normalpriset på brännved och samtidigt även satte priser på sågtimmer.

Under krigsåren kom därför många förhandlingar mellan bruken och skogsägarföreningarna att handla mer om leveranser och tillgång än pris.

Ett ord till skogsägarna

Under krigstiden stod skogsägarna inför en svår balans. Hur skulle man bidra till samhällets behov av bränsle och virke, och samtidigt värna skogsägarnas rätt till rimlig ersättning?

År 1942 kunde man vid flera tillfällen läsa artiklar av ombudsmannen Gunnar Kettisen i Föreningsbladet Skogen. Där använde han spalten både för att berätta om föreningens arbete och för att bemöta rykten.

I en artikel från den 28 februari 1942 betonar Kettisen vikten av att samla skogsägare till en gemensam kraft. Ju fler medlemmar föreningen hade, desto starkare kunde den också bli i förhandlingar om försäljning, kontrakt och transporter.

Samtidigt tvingades Kettisen bemöta rykten om föreningen. Han menade att de var överdrivna eller rent av uppfunna för att få skogsägare att tvivla på organisationen.

Medlemssiffrorna blev som ett bevis på tvivlet. Mellan 1940 och 1941 ökade antalet medlemmar endast med ett fyrtiotal personer, den lägsta ökning hittills.

I de djupa skogarna

Under 1940-talet skedde transporterna via järnväg, flottning eller med häst och vagn. För att möjliggöra avverkning även på mer avlägsna platser krävdes noggrann planering.

Genom gemensamma veddrivningar kunde små volymer från flera ägare sammanföras till effektiva transporter. Det gjorde att även fjärran skogar kunde nyttjas, vilket var avgörande i en tid då varje lass räknades.

Krigsåren förändrade i grunden både arbetet i skogen och föreningens roll, och mitt under denna krävande tid skedde även ett skifte i ledningen.

1944 – En ny kraft kom ur skogen

Den 1 mars 1944 efterträddes Gunnar Kettisen av forstmästare Erik Hansson. Han skulle visa sig bli en stark profil i föreningen och kom att prägla vårt arbete under flera decennier.

Hansson beskrevs som en hyvens man, med stor arbetsvilja och en stark värdering i den personliga kontakten. I största möjliga mån ville han själv möta medlemmarna och ge råd i skogliga frågor.

Men i takt med att föreningen växte blev detta allt svårare för Hansson att hinna med.

1945 – Föreningen fick en starkare röst

År 1945 beslutade styrelsen att föreningen skulle bli delägare i Svenskt Trä, en organisation som arbetade för att främja användningen av trä och företräda sågindustrins intressen.

1946 – Flera rötter i Årjäng

När kriget tog slut stod föreningen inför nya möjligheter. Erfarenheterna från krigsåren hade visat att det inte alltid räckte att sälja råvaran. För att kunna skapa ett bättre ekonomiskt utbyte för medlemmarna behövde föreningen också kunna förädla sitt sågtimmer och inte enbart sälja råvaran vidare

Under våren 1946 inleddes därför förhandlingar med A/B Årjängs Trä om att köpa deras sågverk. På sommarens stämma fattades ett enhälligt beslut och köpeavtalet tecknades.

Under de följande åren moderniserades anläggningen och verksamheten byggdes ut med både hyvleri och försäljning av byggmaterial. År 1951 sysselsatte sågverket hela 25 personer.

Växtkraft efter kriget

Samtidigt växte arbetet i föreningen snabbt. Med fler medlemmar ökade behovet av både rådgivning och administration

År 1946 beslutade styrelsen därför att anställa tre skogsinspektörer – en i Årjäng, en i Bengtsfors och en i Åmål.

De administrativa uppgifterna hade affärsledare Hansson tidigare skött på egen hand, men i takt med att verksamheten växte blev det till slut för mycket för en person. Året därpå anställdes ytterligare personer och kontoret bestod nu av totalt sex medarbetare utöver Hansson

Med skogen som lärosal

I föreningens stadgar stod det att man skulle verka för att höja skogsvårdsarbetet. Ett sätt att göra detta blev skogsdagar som arrangerades runt om i verksamhetsområdet.

Varje år hölls tio skogsdagar på olika platser. Programmet bestod av föredrag om skogen och dess skötsel, följt av exkursioner där deltagarna tillsammans gick ut i skogen för att diskutera bestånd och åtgärder i praktiken.

Skogsdagarna blev både ett tillfälle att fördjupa kunskapen och en mötesplats för föreningens medlemmar. Vid flera tillfällen arrangerades även gallringstävlingar.

1947 – Nya händer i skogen

När föreningen anställde skogsinspektörer skapades större möjligheter till rådgivning. Inspektörerna blev snabbt en uppskattad del av verksamheten och en nära kontakt mellan föreningen och medlemmarna.

År 1947 tog man ytterligare ett steg. Föreningen började erbjuda skogsdrivning till självkostnadspris, vilket gjorde det möjligt att hjälpa medlemmar som av olika skäl inte själva kunde genomföra avverkningen.

Många träd bildar en skog

Krigsåren hade visat hur viktigt det var att hålla ihop, både i samhället och inom föreningen. På bara några år tredubblades medlemsantalet. Från 1 258 medlemmar år 1939 till 3 740 år 1947.

Med en engagerad styrelse, först Kettisen och senare Hansson som affärsledare, samt ökad personalstyrka kunde VVDS fortsätta att bygga organisationen vidare.

Föreningen hade klarat krigsåren och vuxit sig starkare. Frågan var nu vad nästa decennium skulle föra med sig.

Vill du vara med och fira?

Följ oss på Facebook för att inte missa allt spännande som händer under året.

Inlägget 1940-talet – Stormen över skogen dök först upp på VVDS - Västra Värmland och Dals skogsägarförening.

1930-talet – Med möda tog det form

alice_aztek — Thu, 26 Mar 2026 06:15:54 +0000

1930-talet – Med möda tog det form

Under 1920-talet hade Axel Nilsson rest, talat och skrivit för att få skogsägarna att gå samman. Ofta möttes han av tvekan och misstänksamhet, men han gav sig inte. När 1930-talet kom hade fler börjat dela hans uppfattning, och arbetet tog form.

Vill du veta vad som hände innan?

1930 – Skottet bröt mark till sist

Den 22 november 1930 samlade Axel Nilsson bygdens engagerade män i Blomskogs sockenstuga tillsammans med riksdagsman Albert Mossberg och bonden Anders Eriksson. Beslutet var tydligt. Man skulle bjuda in skogsägare i Nordmarken och norra Dal till ett möte i Holmedal i december 1930.

Återigen tog Axel till orda i Karlstads-Tidningen. Han menade att skogsägarna var starkare tillsammans och han avslutade med uppmaningen:

”Enda sättet att kunna göra detta är att organisera sig, att skapa ett förhandlingsdugligt organ. Därför: ’Bönder-skogsägare i alla landsändar, förena eder!’ ”

Den 13 december samlades ett stort antal skogsägare i J.U.F-lokalen i Holmedal. Den norske bankdirektören Medbøe och konsul Heiberg från Oslo redogjorde för hur de norska skogsägarföreningarna fungerade i praktiken, och de närvarande lyssnade uppmärksamt.

De tog striden vidare

Vid mötets slut utsåg männen en kommitté bestående av Axel Nilsson, Albert Mossberg, Olof Lidén, Fritz Larsson och Anders Lindgren, med uppdrag att arbeta vidare med organisationsfrågan. Nästa steg blev ett planerat möte i Bengtsfors för att känna av dalslänningarnas intresse.

Nu började arbetet på allvar.

Landstingsman Axel Nilsson och riksdagsman Albert Mossberg.
Övriga medlemmar har vi tyvärr inte funnit bild på.

1931 – Det började gro på allvar

Torsdagen den 26 februari 1931 samlades skogsägare i Dingelvik, Bengtsfors. Anders Lindgren öppnade mötet och rektor vid Kyrkerudsskolan, direktören Knut O. Beckman talade om bönder i en brytningstid och om nödvändigheten av samverkan när världen förändras.

Axel Nilsson yrkade på att en skogsägarförening skulle bildas och en interimsstyrelse tillsättas. Diskussionerna blev korta och beslutet enhälligt.

Där och då bildade de Västra Värmlands och Dals Skogsägarförening.

Skogen stod ännu glest

Interimsstyrelsen bestod av hela 45 ledamöter från Nordmarken och hela Dalsland. Att så många namn hade skrivits upp innebar dock inte att alla stod beredda att arbeta aktivt. Endast 13 av de 45 närvarade vid mötet. De icke närvarande hade utsetts eftersom de var respekterade män i sina bygder, men deras inställning till föreningen var okänd.

Vissa ledamöter var trots grundandet av skogsägarföreningen likgiltiga till att organisera sig. Motvinden var ännu kännbar och föreningens verksamhet begränsades till Nordmarken och norra Dalsland.

De få som bar yxan

Under mötet i februari tillsattes ett arbetsutskott bestående av Axel Nilsson, Albert Mossberg, Folke Andersson och Fritz Larsson, med Anders Lindgren som ordförande. De möttes flera gånger under året för att arbeta vidare med föreningen. Den 19 mars tog de fram förslag till stadgarna som godkändes av interimsstyrelsen den 9 maj.

Grunderna bestämdes

De första stadgarna slog fast att värna om medlemmarnas skogliga intressen, säkerställa rätt mätning och verka för goda villkor vid försäljning av virket. Föreningens intäkter skulle komma från medlemsavgifter där avgifterna var graderade efter areal.

Medlemskapet fick sitt pris

Under 25ha 1 kr
25 - 50 ha 2 kr
51 - 100 ha 4 kr
101 - 200 ha 6 kr
201 - 300 ha 8 kr
301 - 400 ha 10 kr
401 - 600 ha 12 kr
Över 601 ha 16 kr

1 kr 1931 kan omräknas till 39 kr i 2026 års värde (SCB, Prisomvandlaren)

De som drog lasset

Landstingsman Axel Nilsson, tidigare riksdagsman Axel Andersson och Georg Erhard. Axel Nilsson var ordförande 1931–1960. Axel Andersson var vice ordförande 1931–1946,
därefter Georg Erhard. Folke Andersson har vi tyvärr ingen bild på.

I september 1931 höll föreningen den första ordinarie stämman. Där valdes den första ordinarie styrelsen bestående av Axel Nilsson i Sandviken som ordförande, Georg Erhard i Låbyn, Axel Andersson i Kroken och Folke Andersson i Årjäng.

Efter flera år av arbete hade det som bara månader tidigare varit en idé nu fått form, stadgar och styrelse. Föreningen stod på egna ben – ännu trevande, men grunden var lagd.

1933 – När det blåste upp

Föreningen fick en röst

År 1933 prövades föreningens uthållighet ytterligare. På årets stämma framförde styrelsen behovet av en ombudsman som kunde ge organisationsarbetet ny kraft. Flera pekade på forstmästare Karl-Filip Hermansson som rätt man för uppgiften. Hermansson accepterade uppdraget och tillträdde som ombudsman i augusti 1933. Han kom att stanna till 1939.

Kassan var skral när Hermansson skulle anställas. Föreningen saknade likvida medel och 52 medlemmar gick gemensamt i borgen för ett lån på 5 000 kr som skulle betala hans lön. Det visade att viljan att hålla föreningen vid liv var stark. Första året kom han att sköta sitt arbete från sitt hem i Gerrud, Årjäng.

Motvinden med bruken

Efter att ha mötts av internt motstånd i föreningen möttes man nu av en farhåga skogsägarna haft redan innan organiseringen. Dalslandsbruken avvisade föreningens krav.

Ljuset från väst

Men en annan väg öppnades. Samma år tecknade föreningen avtal med de norska bolagen Kjaer & Co. A/S och A/S Greakers Cellulosefabrikk om leveranser under tre år framåt.

Norrmännen hade dock sina villkor. Avtalen krävde att virket skulle levereras i sjön Stora Lee. Det innebar att transportkostnaderna i många fall inte täcktes av den ersättning som de norska bolagen erbjöd.

Samtidigt kröp skulderna snabbt på. Trots detta hölls arbetet i gång, mycket tack vare den starka föreningsandan och viljan att skapa ordning i en osäker tid.

När Dalslandsbruken inte ville samarbeta kom därför avtalen med de norska bolagen ändå att ses som en framgång. I Norge var föreningar redan en etablerad del av näringslivet och uppfattades inte som ett hot, utan som en naturlig förhandlingspart.

1934 – Dörren öppnades på nytt

Bruken knackade på

De dalsländska bruksherrarna hade hållit sig avvaktande och ignorerat skogsägarföreningen, som om den vore tillfällig. Men skogsägarna hade nu andra vägar att gå. Virket behövde inte längre säljas enbart lokalt utan föreningen kunde sälja över gränsen.

I september 1934 anlände ett brev till Västra Värmlands och Dals Skogsägarförenings hyrda kontor på Storgatan 47 i Årjäng. Dalslandsbruken önskade nu förhandlingar med skogsägarföreningen angående priser och leveranser av virke.

Man möttes halvvägs

Dalslandsbruken ville nu samarbeta men skogsägarföreningen stod inte utan förpliktelser. Avtalet med de norska bolagen band upp en betydande del av virkesfångsten.

Allt virke kunde inte omfördelas, men föreningen insåg att Dalslandsbruken var viktiga för ekonomin och framtiden. Därför slöt föreningen ett avtal om partiella leveranser.

Det var inte en fullständig seger, men ett erkännande – och ett bevis på att skogsägarnas rätt nu respekterades.

1935 – Skogen tätnar

År 1935 blev ett år av både styrka och prövning. I Karlstad-Tidningen kunde man följa föreningens väg. Där kunde man läsa om hur drivningen i Nordmarkens skogar var livligare än på många år och hur Västra Värmlands och Dals Skogsägarförening stod för fler affärer än någon annan förening i trakten.

Det var rörelse i skogen, handeln fortsatte och man upplevde tydlig framgång.

Fler ville åt virket

Samtidigt hårdnade konkurrensen mellan skogsägarföreningarna. Kampen om leveranser och medlemmar var påtaglig. Därför var det inte längre enbart en fråga om överlevnad, utan om position.

Forstmästare Karl-Filip Hermansson höll under året ett uppmärksammat tal där han betonade att föreningens uppgift inte bara var att stärka medlemmarnas ekonomi, utan också att höja deras kunskapsnivå och framtidstro.

Vid denna tid hade föreningen omkring 1 500 medlemmar. Det var en ansenlig skara, men långt ifrån tillräckligt för att ge full tyngd bakom kraven. Arbetet med att samla fler fortsatte därför med oförminskad kraft.

Samtidigt tog staten mått på skogen

Den 1 juli 1935 trädde en ny lag om virkesmätning i kraft. I grunden innebar den att mätningen skulle ske under statens kontroll, genom särskilda nämnder och tjänstemän, om inte köpare och säljare själva kunde ordna en betryggande mätning.

Västra Värmlands och Dals Skogsägarförening valde att samarbeta med den etablerade föreningen Wermländska Inmätningsföreningen, som redan var verksam i andra delar av Värmland.

1936 – Året arbetet gav frukt

Fem år efter bildandet hade föreningens försäljning vuxit kraftigt. 1936 års totala försäljningsvärde närmade sig den svindlande summan av en miljon kronor.

Den exakta siffran stannade vid 966 739 kronor, en ansenlig summa i 1930-talets penningvärde.

Omräknat till 2026 års penningvärde motsvarar detta omkring 37,6 miljoner kronor (SCB, Prisomräknaren).

Det var ett tydligt mått på att det som en gång mötts av tvekan nu hade fått verklig tyngd.

1937 - Föreningen fick ett nytt hem

Vid den ordinarie stämman den 6 mars 1937 beslöt föreningen sig för att ändra stadgarna. Förändringen kan vid första anblicken ha tett sig liten, men den var betydelsefull. I de ursprungliga stadgarna hade föreningen sitt säte i Bengtsfors, men nu fastställdes i stället Årjäng som säte. Detta eftersom kontoret redan låg där och verksamheten i praktiken utgick från orten.

Ett gemensamt lass

Samtidigt infördes leveransplikt, vilket innebar att medlemmar under vissa perioder sålde virke genom föreningen. Syftet var att stärka föreningens ställning vid förhandlingar.

Slutet på årtiondet -
Där arbetet slog sig ner

Mot slutet av 1930-talet tog föreningen ytterligare steg mot etablering. Förhandlingar fördes om en egen lokal i Årjäng, alltså ett tecken på att verksamheten vuxit och behövde en mer stadig plats.

Den 1 juli 1939 hyrde föreningen kontorslokal i fru Gertrud Trells fastighet. År 1944 disponerade man hela bottenvåningen i bostaden. Kontoret i Årjäng blev under 1940-talet inte bara en adress, utan en tydlig punkt för vidareutveckling.

Oro i horisonten

Samtidigt ökade oroligheterna i Europa och världen stod inför ännu ett krig. Trots den tilltagande osäkerheten fortsatte föreningen att växa. Men med krigstidens villkor följde också ökad statlig inblandning i skogsägarnas affärer.

Hur detta kom att påverka föreningen återkommer vi till i nästa avsnitt.

Vill du vara med och fira?

Följ oss på Facebook för att inte missa allt spännande som händer under året.

Inlägget 1930-talet – Med möda tog det form dök först upp på VVDS - Västra Värmland och Dals skogsägarförening.

Prisändringar på timmer och massaved

alice_aztek — Mon, 23 Mar 2026 15:16:07 +0000

Prisändringar på timmer och massaved

Se de nya priserna för tall-, gran- och klentimmer samt barr-, löv- och bränslemassaved i det här inlägget.

Nya priser från och med 22 mars

Från och med 2026-03-22 sänker vi på VVDS priserna på timmer för leveransvirke och avverkningsuppdrag samt barr- och björkmassaved.

Priserna för normaltimmer av gran sänks med 100 kr/m3fub. Normaltimmer av tall med mellan 75 kr/m3fub och 125 kr/m3fub. Klentimmer av gran sänks med 90 kr/m3fub och av tall med 100 kr/m3fub.

Priserna för massaved av barr och björk sänks med 25 kr/m3fub för prima och sekunda sortiment. Det nya priset på prima barrmassaved är 475 kr/m3fub. Prima björkmassaved 425 kr/m3fub.

Inga transportavdrag tillämpas på massavedspriserna.

Inlägget Prisändringar på timmer och massaved dök först upp på VVDS - Västra Värmland och Dals skogsägarförening.

1903-1929 Innan granplantan nuddade marken

alice_aztek — Wed, 25 Feb 2026 21:07:08 +0000

1903-1929 Innan granplantan nuddade marken

Den 26 februari 2026 fyllde VVDS 95 år, en lång tid med både motgångar och framgångar. Under året kommer vi att dyka ner i arkiven och berätta vår historia. Varje månad publicerar vi en artikel där du får följa utvecklingen decennium för decennium.

Vi följer årsringarna bakåt

För att förstå varför föreningen en gång blev nödvändig måste vi backa bandet längre än till starten 1931. Vi behöver förflytta oss till ett Sverige där skogen var en ryggrad i bygderna, men där den enskilde skogsägaren stod tämligen ensam.

Vi kommer att öppna arkiven månad för månad, och följa utvecklingen bakåt. Varje månadsinlägg blir en byggsten i vår tidslinje. Det är en berättelse om toppar och dalar, om motstånd, motgångar och lärdomar. Om människor som vågade tänka annorlunda och som fortsatte att tro på oss även när det var som tuffast.

Men låt oss börja där tanken först tog form.

Vinden från väst

I västra Värmland och Dalsland kom inspirationen till skogsägarföreningar från landet i väst. I Norge såg man tidigt behovet av att organisera sig tillsammans med andra skogsägare för att stå starka mot virkesuppköparna och bruken. Redan år 1903 bildade norrmännen sin första skogsägarförening; Glommens Skogeierforening.

I Sverige dröjde det närmare två decennier innan samma tanke började vinna mark. Föreningsbildandet mötte motstånd, och kanske var det inte så märkligt. Att gå samman med grannar och konkurrenter i ekonomiska frågor var ett steg som krävde både tillit och eftertanke.

När skogen fick sitt pris

När första världskriget var över levde Sverige i en ekonomiskt kärv tid. Under krigsåren hade stora mängder skog avverkats och marknaden var osäker och oron stor i bygderna.

Ekonomin var ostadig och trävaruindustrins aktörer började samarbeta för att undvika konkurrens. Dalslandsbruken och norska Saugbrugsforeningen ingick en priskartell, där de gemensamt satte virkespriser inför kommande säsong.

För den enskilde skogsägaren var det bara att bita i det sura äpplet. Ville man sälja sitt virke fick man acceptera de villkor som erbjöds.

Motvind och envishet

Skogsägarna var i en utsatt position, men att tala om organisering var fortfarande känsligt. Många skogsbönderna kände oro inför det okända: Tänk om bruken svarade med att vägra köpa deras virke? Tänk om arbetet försvårades? Tänk om dagsinkomsten skulle utebli?

Det fanns också något annat hos skogsbönderna, nämligen en djupt rotad självständighet. En vilja att rå sig själv, att inte stå i beroende och inte låta någon annan lägga sig i. Den känslan var stark och den skulle visa sig bli ett av de största hindren för bildandet av skogsägarföreningar.

Mannen som sådde fröet

I Sandviken (Lennartsfors) med omnejd trädde en man fram som inte lät sig slås ned av oron bland skogsbönderna. Landstingsmannen Axel Nilsson arbetade ihärdigt för att organisera dem. Han reste mellan socknarna och talade vid möten. Han skrev i tidningarna om sitt engagemang. I både tal och skrift var han målmedveten, stundom sträng.

Axel såg vad som höll på att ske. Enskilda skogsägare stod svaga mot de stora bolagen. Han kände av motvilligheten men visste också att tillsammans kunde de bli starkare. I Karlstad-Tidningen skrev han:

”Utom den vanliga svenska trögheten tyckes det vara den outrotliga motviljan till all slags organisation som hindrar jordbrukarna från att ansluta sig i önskvärd omfattning. Så snart någon sådan fråga kommer upp på dagordningen, som förutsätter ett samarbete mellan jordbrukarna, vilket ju med nödvändighet måste föra med sig ett visst tvång, ett visst hinder i den personliga rörelsefriheten, framträder denna numera missriktade frihetskänsla som största hinder härför.”

Orden kan i dag uppfattas som hårda, men de bar sin tids ton. Uppmaningar formulerades med skärpa och allvar, inte försiktigt. Kanske var det Axels frustration och otålighet som lyste igenom – en man som tyckte sig se nödvändigheten klarare än dem han försökte övertyga. Han använde sina ord för att väcka, skaka om och mana till eftertanke.

Rakryggad i motvind

Axel Nilsson var ingen stillsam åskådare. Han var ledamot redan i 20-årsåldern och senare landstingsman samt ordförande i flera organisationer. En man med ryggrad. Vid sin 60-årsdag den 10 mars 1942 beskrevs han som

”…en äkta nordmarking, öppen och gladlynt, redbar och rättrådig, snar vrede mot orättvisor och skumraskmanövrer.”

Skumraskmanövrer, tvetydiga och ohederliga tilltag, var inget han tolererade. Det var just denna blandning av hans starka övertygelse om sakens rätt, hans envishet och handlingskraft som gjorde honom till en avgörande gestalt i både bygden och föreningen. Han satt som ordförande i vår styrelse från starten 1931 fram till 1960, då han avgick på grund av ålder.

Axel arbetade i motvind bland skogsägarna under 1920-talet. Men under de senare åren började vinden sakta vända. Och där, i mötet mellan oro och övertygelse, lades grunden till det som senare skulle bli Västra Värmlands och Dalslands Skogsägarförening, VVDS.

Vill du veta hur det gick sen?

Vill du vara med och fira?

Följ oss på Facebook för att inte missa allt spännande som händer under året.

Inlägget 1903-1929 Innan granplantan nuddade marken dök först upp på VVDS - Västra Värmland och Dals skogsägarförening.

Journalfilm – En skogens man 1931

admin — Wed, 25 Feb 2026 18:16:40 +0000

En skogens man

Följ skogsmästare Alm under en arbetstyngd dag i den bistra vinterskogen i Värmland 1931.

Livet i skogen är fyllt av vedermödor, det visar denna ”journalfilm” från 1931 där Skogsmästare Alm visar lite ur sin arbetsdag i den bistra värmländska vinterskogen. Läs mer om vår 95-åriga historia här

Inlägget Journalfilm – En skogens man 1931 dök först upp på VVDS - Västra Värmland och Dals skogsägarförening.

Anders ser till att virket kommer fram

alice_aztek — Mon, 16 Feb 2026 10:08:18 +0000

Anders ser till att virket kommer fram

Vår vd Anders Alm beskriver sig själv som ”den största kaffedrickaren på kontoret”, men även om hans arbete inte alltid syns jobbar han hårt bakom kulisserna. I det här inlägget får du lära känna honom lite bättre.

Planering, förhandlingar
och ett stort kontaktnät

Logistik, avtal och prisförhandlingar med entreprenörer är bara några exempel på uppgifter som hör till Anders Alms vardag.

”Jag bokar alla tåg, ser till att vi har virke till dem, håller koll på tider och beställer lastning. Nu har vi inte kört någon båt på några år men annars var det samma där.”

Att det inte blivit några båttransporter på senare tiden beror på att marknaderna i Danmark och Tyskland inte varit lika intressanta som tidigare, vilket också är något som Anders har i uppgift att ha koll på. Mycket i hans vardag handlar om att ha örat mot marken och följa vad som händer i branschen. Det blir många telefonsamtal, både till och från Anders, varje vecka.

”Du kan inte mäta det, men informationen om vad andra gör är ovärderlig.”

Ovärderligt är också det stora kontaktnät han samlat på sig genom åren och som blivit en viktig källa till information. Anders har varit vd på VVDS i 15 år och många kontakter har han mött i den rollen. En del har han även med sig från tidigare, han har trots allt spenderat hela sitt yrkesliv i skogsbranschen.

Han startade sin karriär på skogsbruksgymnasiet och vidareutbildade sig sedan i Värnamo och Skinnskatteberg, följt av ett år där han jobbade med värderingar och plantering. Men största delen av arbetslivet har handlat om arbete med virkestransporter.

Anders Alm

Bor: Tveta, Säffle.

Fritid: Jakt, matlagning på helgerna och nödvändigt fixande med huset.

Skogsbakgrund: Anders gick först skogsbruksgymnasiet och vidareutbildade sig senare i Värnamo och Skinnskatteberg. Efter examen jobbade han med olika skogsrelaterade uppdrag, främst virkestransporter, innan han slutligen landade som vd på VVDS 2010.

På VVDS jobbar vi som ett lag

Anders är på många sätt en spindel i nätet på VVDS, men att han är vd funderar han inte så mycket på.

”Jag ser det inte som en titel som är något särskilt, men någon måste bestämma emellanåt.”

Han lyfter i stället fram vikten av samarbete och att allt fungerar på grund av dem han har runt sig.

”Det går ju tack vare att de är duktiga.”

Hans filosofi är därför att försöka störa så lite som möjligt och låta sina medarbetare ta egna beslut inom de ramar som finns på företaget. Alla har viktiga insikter att komma med och en demokratisk organisation genomsyrar VVDS. Anders förklarar exempelvis att alla är delaktiga och får säga sitt när en ny medarbetare ska anställas.

"Smör och grädde räddar allt"

Det blir mycket jobb för Anders, men sin lediga tid ägnar han bland annat åt jakt. Han äger själv 30-35 hektar skogsmark vid sin pappas föräldrahem i Dalsland, men jakten sker ofta på vänner och bekantas fastigheter.

Sedan 32 år tillbaka bor han i Tveta mellan Säffle och Åmål och som alla husägare vet är det sällan man är sysslolös, men det bekymrar inte Anders.

”Det blir ju fint efteråt om man nu ger sig till att måla eller fixa. Det är ju kul.”

Anders gillar även att laga mat på helgerna. Det blir en blandning av råvaror som lockar i affären, men också en del eget kött. Bland annat gör han gärna gryta på vildsvin och serverar med potatis. Vad är hemligheten bakom en god vildsvinsgryta då?

”Smör och grädde räddar allt”, säger Anders och skrattar.

Skogens piggaste 95-åring

När Anders tog över som vd hade VVDS redan funnits i 80 år. I år blir vår skogsägarförening med andra ord 95 år.

”Det är ju ganska fränt”, säger Anders som kommentar till att vi närmar oss hundraårsstrecket. Han tycker att det är viktigt att föra vidare det som tidigare generationer byggt upp i föreningen. Planen inför framtiden är därför att jobba vidare på samma spår.

”Det är ett arv” förklarar han.

Men det finns även ambitioner om att fortsätta växa, både i medlemsantal, omsättning och personalstyrka. För precis som när VVDS startade 1931 finns det fortfarande ett värde i att skogsägare går samman. Det skapar bland annat bättre möjligheter att förhandla om man har stora virkesvolymer att komma med.

Ett signum för VVDS sedan start har även varit att vi går vår egen väg. Med Anders i spetsen, som inte tackar nej till en god kopp kaffe, är det kanske därför inte så svårt att förstå att vi inte tänker vänta in hundraårsdagen – vi börjar kalaset redan nu.

Under året kommer vi därför att blicka tillbaka på åren som gått och tillsammans fira att vi fortsätter att stå stadigt. Historien om Sveriges äldsta skogsägarförening slutar inte här, det är Anders säker på.

”Har man klarat de första 95 åren så tror jag att det finns alla möjligheter att fortsätta med 95 till.”

Vill du vara med och fira?

Följ oss på Facebook för att inte missa allt spännande som händer under året.

Inlägget Anders ser till att virket kommer fram dök först upp på VVDS - Västra Värmland och Dals skogsägarförening.

Erik trivs med att guida dig som skogsägare

alice_aztek — Tue, 20 Jan 2026 09:12:25 +0000

Erik trivs med att guida dig som skogsägare

Erik Nilsson spenderade många år bakom spakarna på en skördare, men är sedan 2018 en av våra inspektorer på kontoret i Säffle. I det här inlägget kan du läsa mer om honom och hans roll på VVDS.

Bygger förtroende med skogsägarna

I sitt tidigare arbete med att köra skördare saknade Erik efter ett tag att träffa andra människor. Därför är det kanske inte så konstigt att det roligaste han vet med jobbet på VVDS är att möta skogsägarna.

”Jag tycker att det är roligt att vara ute med kunder och att känna att man har förtroendet.”

Att bygga upp ett förtroende mellan inspektorn och skogsägaren är viktigt och gör att man tillsammans kan planera skogsbruket utifrån skogsägarens önskemål. För Eriks del handlar det sedan om att se till att åtgärderna man kommit överens om blir genomförda.

”Vi kan ju bland annat ta hand om skogsvården, markberedning, planteringen och röjningen. Vi ser till att avverkningarna blir köpta och att virket blir bortkört. Sen är det dikning, alltså dikesrensning och vi bygger lite vägar, ja, det är väldigt mycket olika.”

Arbetet är minst sagt varierande och likaså kontakten med varje skogsägare.

”En del pratar man med flera gånger per år och andra kanske var tredje år, men ringer någon så har man ju ofta koll på vem det är.”

Vill du ha hjälp med något inom skogsbruk?

Precis som Erik beskriver kan vi på VVDS hjälpa till med en rad olika tjänster inom skogsbruk. Kontakta oss eller läs mer om våra tjänster här.

Erik Nilsson

Bor: I Karlstad, men kommer från Ölme i Kristinehamn.

Fritid: Skog och jakt.

Geografiskt område*: Erik ansvarar främst för en del av Säffle, Grums och Karlstad.

Skogsbakgrund: Erik har alltid haft ett starkt intresse för skogen och var redan som barn med pappa och farfar ute och högg. När han blev äldre gick han på skogsbruksgymnasiet Södra viken i Sunne och jobbade sedan med att köra skördare i elva år.

Livet i skördaren började så småningom kännas lite ensamt och Erik valde därför att sadla om och börja jobba som inspektor hos oss på VVDS.

Han äger cirka 100 ha skog i sina hemtrakter kring Ölme.

*Inom VVDS verksamhetsområde har varje inspektor varsitt geografiskt område, även om det finns vissa undantag.

Ett medlemskap med många fördelar

Alla leverantörer är inte medlemmar och det finns inget krav att man behöver vara det för att leverera virke via VVDS, men Erik lyfter några fördelar.

Fördelar med att vara medlem i VVDS

Bättre massavedspris
Rabatt på skogsbruksplan
Du prioriteras över leverantörer som inte är medlemmar
Ränta på ditt insatskapital

Att ha en återkommande kontakt, ibland som löpt över flera generationer, gör det även lättare för båda parter.

”Då känner man ju skogen och fastigheten sedan innan” förklarar Erik.

Vill du veta mer och bli medlem?

Trogna följeslagare

Erik har nästan alltid med sina fyrbenta kompanjoner, Hildur och Rut, på kontoret och ute i skogen. Egentligen kunde de nog ha blivit jakthundar, men så har det inte blivit, berättar Erik. Största skälet till det är kanske att de ofta är med på jobbet.

”När en är ute och går i skogen så ska en ju åt ett håll. Får de upp någonting så följer ju inte jag med, utan jag går ju åt mitt håll. Då har det väl blivit att de inte har fattat att de gör rätt. Tyvärr så kunde det nog ha blivit jakthundar, men det har de inte blivit.”

Både Hildur och Rut verkar dock helt nöjda med tillvaron som kontorshundar.

Inlägget Erik trivs med att guida dig som skogsägare dök först upp på VVDS - Västra Värmland och Dals skogsägarförening.

I januari kommer räntan på ditt insatskapital

alice_aztek — Tue, 13 Jan 2026 08:51:54 +0000

I januari kommer räntan på ditt insatskapital

Nu i januari kan du som är medlem hålla koll på ditt bankkonto. Snart betalar vi nämligen ut räntan på ditt insatskapital i VVDS.

Hur funkar insatser i VVDS?

När du som medlem i VVDS levererar virke via oss går 1% av det levererade bruttovärdet till en insats i föreningen.

På årsstämman i november 2025 beslutades att höja den maximala insatsen från 30 000 till 50 000 kr och det årliga taket höjdes från 5 000 till 10 000 kr.

*Räntan du får utbetald baseras på ditt insatta kapital i VVDS 31 augusti 2025 och kommer automatiskt in på ditt konto.

Inlägget I januari kommer räntan på ditt insatskapital dök först upp på VVDS - Västra Värmland och Dals skogsägarförening.

Jörgen har arbetat i skogen hela livet

alice_aztek — Mon, 29 Dec 2025 14:09:08 +0000

Jörgen har arbetat i skogen hela livet

Vid årsskiftet firar Jörgen Trygg ett år som inspektor på VVDS. Han är relativt ny i rollen hos oss, men i bagaget har han ett helt yrkesliv inom skogsbruk. I det här inlägget får du lära känna honom lite bättre.

”Jag sätter mig gärna på hästryggen”

Att december i år är ovanligt lerig har nog inte undgått någon, och Koppom är inget undantag. När vi möter upp Jörgen Trygg på gården där hans dotter har sin häst uppstallad märks det dock snabbt att han är en van ”hästpappa”. Han kryssar med lätthet mellan de djupaste lerpölarna med en fullastad högaffel över axeln. I hagen väntar Deo – en ståtlig hopphäst med en mankhöjd på 178 cm.

Medan Deo glatt mumsar i sig sin lunch berättar Jörgen om sitt hästintresse. Tidigare red han i en ”gubbgrupp” på ridskolan i Eda, men en axelskada gjorde att han valde att sluta. Idag rider han inte så ofta utan hjälper mer till runt omkring, men han är inte den som tackar nej till en ridtur.

”Jag sätter mig gärna på hästryggen om jag får möjlighet till det”.

Jörgen Trygg

Bor: I Åmotsfors.

Fritid: Mycket tid går åt till att vara med dottern i stallet. Jörgen gillar även att fiska och vara i naturen.

Geografiskt område*: Eda och Arvika.

Skogsbakgrund: Jörgen utbildade sig på Södra Viken i Sunne och började jobba i skogsbranschen 1981. Genom åren har han gjort det mesta inom skogsbruk, både som anställd och drivit eget.

*Inom VVDS verksamhetsområde har varje inspektor varsitt geografiskt område, även om det finns vissa undantag.

Mätning med klave

Jörgen bor i Åmotsfors, men spenderar mycket tid på hästgården utanför Koppom. Han är uppvuxen i trakterna och känner till området väl, men sedan han började som inspektor på VVDS har han förstås fått se ännu mer av skogarna kring Eda och Arvika.

I närheten av stallet finns en skog som en av VVDS kunder snart ska avverka. Nuförtiden sköts mycket av förberedelserna via datorn, exempelvis att beräkna virkesvolymer. Men Jörgen har tagit med en klave för att visa hur det gick till förr.

Han placerar klaven runt trädet i brösthöjd för att mäta diametern. Med hjälp av måttet och trädets höjd kan han sedan räkna ut volymen.

Medan Jörgen mäter resonerar han kring skogens betydelse.

”Man får ju alltid höra att glesbygden, den kostar bara så mycket – men tänk vad mycket den ger. Skogsindustrin är ju en basindustri i Sverige”.

Jörgen lyfter även att det därför är viktigt att människor kan leva och verka på landsbygden, både inom skog och lantbruk. Som en lokal skogsägareförening, som VVDS är, kan man vara med och bidra till det.

”Många är ju väldigt kunniga skogsägare. Men sen kanske en del vill ha lite råd eller ett bollplank”.

Kärleken till naturen ledde till ett helt yrkesliv inom skogssektorn

”Jag har alltid tyckt om att vara ute i naturen, inte bara fälla träd och så. Sen jag var jätteliten har jag älskat att vara i skogen”.

Kärleken till skogen ledde till sommarjobb som planterare och så småningom blev det skogsbruksutbildning på Södra Viken i Sunne. Efter examen blev det jobb i både Sverige och Norge, bland annat med att fälla träd längs järnvägen.

”Jag har varit med och breddat från Kil till norska gränsen och in från Uddevalla ner till Stenungsund”.

Den bitvis tuffa terrängen gjorde att maskinerna inte kom åt överallt, vilket krävde att vissa träd fälldes manuellt. Närheten till järnvägen ledde även till andra utmaningar.

”Det är ju en sak att fälla ett träd mitt ute i skogen men är det ström på 16 000 volt, då är det riskabelt med en maskin. Det kan bli så du tappar ett träd eller att det blir nåt slangbrott och grejer, då fick en ju vara med och fälla manuellt, och så kanske de sköv ner träden sen”.

Genom åren har Jörgen fällt tusentals träd.

” …men inget träd är det andra likt. Det är olika vad det är för trädslag och så, men man lär sig av erfarenhet”.

Grunden fick han med sig från skolan, men det var när han kom ut i arbetslivet och fick börja testa som kunskaperna växte.

”Det riktiga var ju när en började jobba och fick lära sig av de ’gamla gubbarna’ – fast de kanske inte gjorde rätt alla gånger. Man fick ju lära sig the hard way” säger Jörgen och skrattar.

Jakt, fiske och skidutflykter

Skogen och naturen har inte bara präglat Jörgens yrkesliv, utan också mycket av hans fritid. Ibland blir det rådjursjakt och tidigare år även älgjakt i Skillingmark. Förr var han även med i ett jaktlag i Skällarbyn, vars vindskydd vi besöker för en liten kaffepaus.

Jörgen tänder en eld och i ljuset från lågorna berättar han om intresset för skidåkning och resor han gjort till Österrike och Italien genom åren. Nuförtiden blir det mer åkning i närområdet – om det finns snö.

Annars går som sagt mycket av tiden åt i stallet med dottern och om somrarna njuter han gärna av en fisketur.

”Jag tycker att det är väldigt avkopplande, särskilt om en lämna mobilen hemma”.

Inlägget Jörgen har arbetat i skogen hela livet dök först upp på VVDS - Västra Värmland och Dals skogsägarförening.

God jul och gott nytt år!

admin — Tue, 23 Dec 2025 18:07:20 +0000

God jul och gott nytt år!

I år tar vi er med till ett stall i Nysäter där vi möter Josef, Maria och någon mer. God jul och ett riktigt gott nytt år önskar vi på VVDS.

Inlägget God jul och gott nytt år! dök först upp på VVDS - Västra Värmland och Dals skogsägarförening.

VVDS – Västra Värmland och Dals skogsägarförening

1940-talet – Stormen över skogen

1940-talet – Stormen över skogen

Skogen höll ihop bygden

När brännveden blev ett samhällsansvar

1941 – Föreningen stod stadigt i stormen

Skogen skulle hålla landet varmt

Rötterna stärktes

1942 – Tillväxt i motvind

När priserna sattes i Stockholm

Ett ord till skogsägarna

I de djupa skogarna

1944 – En ny kraft kom ur skogen

1945 – Föreningen fick en starkare röst

1946 – Flera rötter i Årjäng

Växtkraft efter kriget

Med skogen som lärosal

1947 – Nya händer i skogen

Många träd bildar en skog

Vill du vara med och fira?

1930-talet – Med möda tog det form

1930-talet – Med möda tog det form

1930 – Skottet bröt mark till sist

De tog striden vidare

1931 – Det började gro på allvar

Skogen stod ännu glest

De få som bar yxan

Grunderna bestämdes

Medlemskapet fick sitt pris

De som drog lasset

1933 – När det blåste upp

Föreningen fick en röst

Motvinden med bruken

Ljuset från väst

1934 – Dörren öppnades på nytt

Bruken knackade på

Man möttes halvvägs

1935 – Skogen tätnar

Fler ville åt virket

Samtidigt tog staten mått på skogen

1936 – Året arbetet gav frukt

1937 - Föreningen fick ett nytt hem

Ett gemensamt lass

Slutet på årtiondet - Där arbetet slog sig ner

Oro i horisonten

Vill du vara med och fira?

Prisändringar på timmer och massaved

Prisändringar på timmer och massaved

Nya priser från och med 22 mars

1903-1929 Innan granplantan nuddade marken

1903-1929 Innan granplantan nuddade marken

Vi följer årsringarna bakåt

Vinden från väst

När skogen fick sitt pris​

Motvind och envishet

Mannen som sådde fröet

Rakryggad i motvind

Vill du vara med och fira?

Journalfilm – En skogens man 1931

En skogens man

Anders ser till att virket kommer fram

Anders ser till att virket kommer fram

Planering, förhandlingar och ett stort kontaktnät

Anders Alm

På VVDS jobbar vi som ett lag

"Smör och grädde räddar allt"

Skogens piggaste 95-åring

Vill du vara med och fira?

Erik trivs med att guida dig som skogsägare

Erik trivs med att guida dig som skogsägare

Bygger förtroende med skogsägarna

Vill du ha hjälp med något inom skogsbruk?

Erik Nilsson

Ett medlemskap med många fördelar

Fördelar med att vara medlem i VVDS

Vill du veta mer och bli medlem?

Trogna följeslagare

I januari kommer räntan på ditt insatskapital

I januari kommer räntan på ditt insatskapital

Hur funkar insatser i VVDS?

Slutet på årtiondet -
Där arbetet slog sig ner

När skogen fick sitt pris

Planering, förhandlingar
och ett stort kontaktnät