- 95-årsjubileum
1970-talet – När kronan blev större än rötterna
Vill du veta vad som hände innan?
När arkiven tystnar och minnen tar vid
Under 1970-talet skedde stora förändringar inom föreningen och ansvaret flyttades från att vara lokalt till en del av något större. Av den anledningen finns ingenting i VVDS fysiska arkiv.
Denna månads artikel är en historisk skildring till stor del från Riksarkivet och minnen från föreningens medlemmar.
Det knakar i föreningsleden
Några år av svaga råvarupriser hade fått skogsägarföreningar på flera håll att se över sin organisation.
Man behövde tänka större, samarbeta mer och hitta nya former för att trygga avsättningen av medlemmarnas virke.
Några år tidigare, år 1964 hade skogsägarföreningar runt Vänern startat Otterbäckens Industriaktiebolag. Syftet var att skapa garantier för avsättning av medlemmarnas timmer till bästa möjliga priser, genom en egen, skogsägarägd industri. De byggde bland annat Billingsfors sågverk.
Några år senare tog planerna ytterligare fart. År 1968 tillsattes ett beredningsutskott för Vänerskog. Målet var att förbereda en fusion mellan föreningarna runt Vänern.
De fem föreningarna var Värmlands Skogsägare, Skaraborgs Skogsägarförening, Örebro läns Skogsägarförening, Skogsägarföreningen i Bohuslän samt Norra Älvsborg.
Under samma krona
1970 gick föreningarna samman och bildade Vänerskogs Ekonomiska förening, där Otterbäcks Industriaktiebolag blev ett dotterbolag nu under namnet Vänerindustrier AB.
Den nya föreningen lovade guld och gröna skogar.
Man skulle bli en stark skogsägarägd kraft med större inflytande och bättre möjligheter att styra över både råvara och industri. Den största föreningen, Värmlands Skogsägare, fick en ledande roll.
Men alla var inte övertygade om den nya föreningen.
1971 - Vägskälet i Årjäng
I Västra Värmlands och Dals Skogsägarförening fanns osäkerheter inför en större organisering.
På stämman var meningarna delade. Styrelsen var inte enig och bland medlemmarna fanns samma tvekan.
Skulle en liten, lokal förening vinna på att bli del av något större? Eller skulle något viktigt gå förlorat på vägen?
För ordförande Anders Delin var svaret tydligt. Han såg med oro på den nya organisationen och ville inte att VVDS skulle gå den vägen.
Gamla rötter släppte taget
En av dem som reagerade var grundaren Axel Nilssons syster. När det stod klart att föreningen skulle gå med i Vänerskogs 1971 åkte hon ner till kontoret på Sveavägen.
”Det här ska Axel inte behöva vara med om!”
Hon hämtade porträttet på föreningens grundare och gick raka vägen ut.
Anders Delin valde också att lämna. Han ansåg inte att detta var rätt väg för föreningen och avslutade sin tid hos VVDS, efter bara tre år som ordförande. I stället startade han Nordmarken och Dals Skogsägarförening, som inte gick med i Vänerskog.
I samma veva avtackades Erik Hansson, som varit forstmästare och affärsledare i nära tre decennier. Troligen skedde detta i samband med hans pensionering.
Flera grenar läggs till
1970 - 1971
Vänerskog gick in i 1970-talet med höga ambitioner. Redan under de första åren började föreningen köpa upp sågverk, pappersbruk och annan verksamhet. Flera av anläggningarna var nedläggningshotade och hade inte lockat andra köpare.
Redan första året ingick 12 sågverk i Vänerskogs och dotterbolaget Vänerindustrier.
Bäckhammars bruk, Otterbäckens plywoodfabrik, trä och byggvaruaffärer i Strömstad och Uddevalla, där den senare dock avvecklades under året. Dessutom förvärvades Götene Trähus.
Året därpå förvärvades Norra Ny spånskivefabrik. Vänerskogs ingick också ett långtidskontrakt med Rottneros, gällande leveranser av virke samt förvaltning av bolagets skogar.
1973 - 1974
Vänerskogs fortsatte i samma takt att ta sig an nya pappersbruk och sågverk. År 1973 förvärvades Silverhöjdens sågverk tillsammans med Mellanskog. Året därpå avvecklade man Blomholms sågverk men gjorde däremot nya affärer.
Vänerskogs köpte 1974 det engelska försäljningsbolaget J G Cutting Ltd. Samma år ingick även samarbetsavtal med nederländska bolaget Kamphuys Loosbroek Beheer BV och förvärvade både kraftverk och skogsmarker i Lennartsfors.
Vinden vände för veden
Samtidigt som Vänerskog växte, kom en kris som förändrade synen på energi, oljekrisen.
Under 1950-talet hade oljan blivit en stark konkurrent till veden, inte minst för uppvärmning. Men 1973 kom oljekrisen och skakade hela landet.
Vid den här tiden var omkring 75 procent av Sveriges värmeförsörjning beroende av olja. När krisen slog till blev det tydligt hur sårbart landet var. Att vara beroende av en enda energikälla visade sig vara en risk.
Plötsligt skulle skogen få en annan betydelse igen.
Tillbaka till vedhögen
Den som ägde skog och hade kvar sin vedspis eller panna fick åter börja hugga ved.
Motorsågen blev inte bara ett redskap, utan också något av en statussymbol.
Den visade att man kunde klara sig själv och inte vara helt beroende av samhällets system.
Skogsavfall blev samhällsfråga
Under andra världskriget hade staten lagt sig i värmeförsörjningen och sett till att skogsägarföreningar lagerförde ved. Nu skulle staten åter blanda sig i frågan, men på ett annat sätt.
För att Sverige skulle stå bättre rustat vid en oljekris infördes olika beslut under slutet av 1970-talet. Fjärrvärmeverken skulle minska sitt beroende av olja och i stället använda skogsavfall. Genom att ställa om till flis, bark och pellets kunde landet bättre klara sig utan oljan.
Även de enskilda hushållen berördes. Staten införde konverteringsbidrag, vilket innebar att man kunde få bidrag för att byta uppvärmningssystem. Alternativen kunde vara direktverkande el, moderna ved- eller pelletspannor eller värmepumpar.
År 1979 kom ytterligare en oljekris och arbetet med andra lösningar fortsatte. I slutet av 1980-talet hade beroendet av olja i landets uppvärmning sjunkit från omkring 75 procent till omkring 40 procent.
Skogen stod inte stilla
Även om organisationen hade förändrats fortsatte arbetet i skogen. Anställda från VVDS följde med över till Vänerskog och blev kvar som lokala medarbetare. Vänerskog tog över föreningens verksamhet och även Årjängs såg.
Kunskap mellan björkarna
Skogsdagarna fortsatte, precis som de gjort tidigare. Människor möttes, såg, lyssnade och lärde. I bilderna från Årjängs Bildbank finns mycket av detta vardagliga arbete bevarat.
Mellan gammalt och nytt
Under 1970-talet fortsatte skogsarbetet att vara i förändring. En man lastar timmer på sin timmervagn. Medan vissa fortfarande körde med sin arbetshäst. Det gamla och det nya gick sida vid sida.
Även i Töcksfors pågick arbetet manuellt med hjälp av maskiner. Skogsarbetare tog upp virke ur sjön med hjälp av kran för att transporterade det vidare på land.
Stormen drar in
Samtidigt som oljekrisen förändrade synen på skogen som energikälla fortsatte Vänerskog att satsa stort. Kanske såg man möjligheterna. När oljan skulle bort kunde veden, flisen, barken och skogen få en ny och starkare roll.
Det kan ha tett sig som en klok framtidsinvestering.
Framtidstro till salu
Man trodde starkt på expansionen. Det fanns en så stark framtidstro att utvalda anställda fick i uppdrag att sälja aktier i föreningen.
I dag får den som investerar tydliga varningar om risk och osäker avkastning, men så såg det inte ut då. Då gick lokala personer runt och sålde aktier till privatpersoner i sitt område.
De som sålde aktierna trodde på framtiden och på Vänerskogs framgång. Ingen kunde då veta vad som skulle komma.
Kronan breder ut sig
Vänerskog växte snabbt. På bara några år samlades sågverk, bruk, kraftverk och skogsmarker under samma paraply. Varje förvärv hade sin bakgrund och sin tanke. Tillsammans blev de ändå något mycket stort.
1975
År 1975 förvärvade Vänerskog delposter i Rottneros, med bruk i Rottneros, Göta och Åmotfors. Föreningen fick även delposter i Rottneros femton kraftstationer samt i bolagets skogsmarker.
1976
År 1976 beslutade Vänerskog att köpa hela Rottneros och samma år sälja Göta vidare. Man köpte även fler aktier i nederländska Kamphuys Loosbroek Beheer BV.
1977
År 1977 förvärvades Deje bruk och Billingsfors bruk. Samma år stoppade man utbyggnaden av Bäckhammars bruk.
Förutom expansionen inleddes också ett samarbetsprojekt mellan pappersbruken.
Grundtanken var att fördela arbetet mellan fyra bruk för att få stabilare lönsamhet. De enskilda bruken var för små för att själva klara de investeringar som krävdes för att bli lönsamma.
1978
År 1978 tog Vänerskog över Silverhöjdens sågverk som ensam ägare. Samma år genomfördes planerna i samarbetsprojektet och Deje och Åmotfors bruk lades ner.
1979
År 1979 avvecklades två sågverk. Vänerskog sålde också kraftverksrörelsen till Vänerskogs Energi AB, som till 8 procent ägdes av Vänerskog själva. Därtill såldes 4 000 hektar skogsmark.
Marken blev mjukare under fötterna
På papperet fanns en tanke med expansionen. Fler bruk, större volymer och bättre möjligheter att styra kedjan från skog till industri.
Men verkligheten blev tyngre än beräknat. Flera av bruken krävde större investeringar än man först hade räknat med. Samtidigt växte skulderna. Vid slutet av 1970-talet uppgick de till närmare 310 miljoner kronor.
Oro började märkas bland skogsägarna.
Men de som fick möta oroliga skogsägare var inte de högt upp i organisationen. Utan det var de lokala företrädarna, de som fanns ute bland skogsägarna, som fick ta emot frågorna. Bland annat skogsinspektörerna.
Hur ska detta gå?
Vad skulle gro ut 1970-talet?
Medan skulderna växte och oron spred sig fortsatte arbetet ute i markerna. Plantor sattes i jorden, virke kördes fram och skogsägarna gjorde det de alltid gjort: arbetade vidare.
Men frågan fanns där. Vad skulle allt detta leda till?
Nästa månad får du läsa om vad som hände sedan. Blev det ytterligare fall för föreningen, eller kunde det vända efter de tidigare årens nedgång?
Vill du vara med och fira?
Följ oss på Facebook för att inte missa allt spännande som händer under året.